Kenyas obekväma koloniala historia

Kenya är ett av världens mest välkända safariländer som har en lång och rik historia av viltresor. Det här arvet har lett till en väl utbyggd infrastruktur med bra vägar, fina lodger och ett stort utbud av spektakulära nationalparker och naturreservat. Men bakom de perfekta solnedgångarna och det klassiska safariromantiska skimret finns också en mindre vacker historia. Safarinäringens framväxt är nämligen tätt sammanlänkad med Kenyas turbulenta koloniala förflutna.

De första utlänningarna som började utnyttja landets resurser var arabiska handelsmän. Redan på 700-talet etablerade de handelsstationer längs kusten och de behöll kontrollen fram till 1500-talet då portugiserna tog över. Deras dominans varade i två århundraden innan araberna återtog makten. Än i dag ser man både arabiska och portugisiska influenser längs Kenyas kust, bland annat i form av ruiner och historiska byggnader i Malindi och Mombasa.

Samtidigt, mellan 1600- och 1700-talet, expanderade masajerna sitt territorium över Great Rift Valley och stora delar av det område som i dag utgör Kenya och Tanzania. De lyckades dock aldrig kontrollera hela regionen, eftersom deras expansion mötte motstånd från andra grupper. Koloniala ingripanden och traktater kom dessutom att ytterligare begränsa deras landområden.

Brittisk kontroll

År 1888 gjorde det brittiska Östafrikakompaniet anspråk på området. 1920 blev Kenya officiellt en brittisk koloni, något som kom att vara i 43 år. Redan 1896 påbörjade britterna bygget av Kenya–Uganda-järnvägen, från Mombasa till Kisumu (som då hette Port Florence), för att säkra tillgången till regionens resurser och stärka kontrollen över området. Järnvägen drogs rakt genom det som i dag är Tsavo nationalpark och byggdes med hjälp av tvångsarbete. Många av arbetarna dog av utmattning eller sjukdomar. Vissa dödades av de  människoätande lejon som vid den tiden rörde sig över Tsavos vidsträckta slätter.

Nairobi som stad existerade knappt på den tiden, men fungerade som omlastningsstation för varor som transporterades mellan Mombasa, Kisumu och vidare mot Uganda. Det gjorde att staden växte snabbt och började locka till sig välbärgade britter och andra europeiska äventyrare och investerare. Storviltsjakt blev snart en av de största anledningarna till att vita bosättare och turister sökte sig hit.

Men den extravaganta koloniala livsstilen kostade pengar, och även de europeiska bosättarna började behöva billig arbetskraft. Lösningen? De ändrade reglerna. Nya lagar berövade kenyanerna deras rättigheter och tvingade dem att arbeta på nybyggarnas gårdar och vid vägbyggen.

Som belöning till de askaris (afrikanska soldater) som hjälpte britterna att kontrollera landet etablerade kolonialregeringen en informell bosättning i Nairobis utkanter. Ett område som senare utvecklades till dagens Kibera, en av Afrikas största slumområden.

Till slut hade det stolta kenyanska folket fått nog. Missnöjet ledde till Mau Mau-upproret (1952–1960), som markerade början på slutet för kolonialstyret. Bara några år senare, 1963, blev Kenya äntligen självständigt.

Ut ur Afrika och in i safarin

Samtidigt inspirerade den danska författaren Karen Blixens bok Out of Africa många européer att upptäcka Kenyas vilda natur. Det var här som idén om att resa på safari enbart för att uppleva djurlivet, inte för att jaga det, började ta form. Boken, som gavs ut 1937, kom vid en tid då den europeiska eliten redan hade börjat betrakta Kenya som ett tropiskt paradis, och boken lockade ännu fler att resa dit. Däremot var Kenyas koloniala historia, och den behandling som landets ursprungsbefolkning utsattes för, inget som väckte större upprördhet bland dåtidens europeiska resenärer.

När filmatiseringen av boken gjordes i mitten av 1980-talet visade den upp Kenyas fantastiska landskap: Karen Blixen-museet i Nairobi (hennes tidigare hem och kaffeplantage), nationalreservatet Maasai Mara och nationalparken Lake Nakuru. Detta, i kombination med den påkostade koloniala livsstilen som visades i filmen, gav återigen safarikonceptet ett uppsving och gjorde det populärt ända fram till idag.

Platser som Karen Blixen Camp i Masai Mara, Finch Hattons Luxury Tented Camp (Finch Hatton var Karens älskare) i Tsavo West, Karen Gables och Giraffe Manor i Nairobi tilltalar fortfarande den gamla koloniala livsstilen och lockar turister år efter år. Många naturskyddsområden i landet har också sitt ursprung i denna historia (Ol’ Pejeta Conservancy, Sheldrick Wildlife Trust och Solio Game Reserve för att nämna några), eftersom vita bosättare blev engagerade i att bevara Kenyas fantastiska naturresurser.

De finaste hotellen ligger i förorten Karen, en av Nairobis rikaste stadsdelar som sägs vara uppkallad efter Karen Blixen. Här bor många expats och gamla koloniala familjer. (Vissa hävdar att Karen Blixen var den ursprungliga Karen. Idag är det ett namn som används för kvinnor som missbrukar sina vita privilegier).

Nya tider

Tiderna förändras, och i dag börjar Kenyas koloniala historia allt oftare väcka eftertanke och obehag hos vissa resenärer. Det har lett till att markområden återlämnas till lokalbefolkningen och att safaribranschen långsamt blir mer genuin och lokalt förankrad. Allt fler vill inte längre förknippas med den klassiska bilden av den koloniala livsstilen och lockas inte av att sitta med en drink på en privat terrass medan någon annan putsar skorna. Istället söker resenärerna upplevelser som låter dem möta den kenyanska kulturen och komma i kontakt med människorna som bor där. Lyckligtvis är detta något som många lodger och utflyktsarrangörer har tagit fasta på. Många använder kenyansk kultur i inredning, design och aktiviteter, och flera är ägda eller drivs av lokala samhällen och stamgrupper.

Är du intresserad av att lägga till några av dessa i din resplan?

• Loita Hills Basecamp (mellan Nairobi och Masai Mara, drivs av Maasai i en enkel stil med underbara aktiviteter)
• Nai Nami City Tour (utförd av tidigare gatubarn från Kiberas slumområden) i Nairobi
• II Ngwesi Eco Lodge i Laikipia (belyser massajernas kultur och stöder lokala bevarandeinsatser)
• Bomas of Kenya i Nairobi (med över 20 traditionella gårdar som skildrar Kenyas olika etiska grupper)
• Besök hos Digo-stammen
• Besök i en Massaj-by
• Möt Samburu-stammen