Windhoek

Windhoek, eller ”den blåsiga hörnan” som namnet översätts från afrikaans, är den plats där nästan alla namibiska bilresor börjar. Från denna högt belägna ort mitt i landet beger sig resenärer söderut till sanddynerna i Sossusvlei, norrut till Etosha nationalpark för att skåda vilda djur, eller västerut till kuststaden Swakopmund. Windhoek är förstås också landets huvudstad och största stad med en fascinerande historia. Och inte att förglömma – en plats som belönar längre vistelser med lyxiga solnedgångsdrinkar (med biffar!).

Windhoeks tillkomst

Det moderna Windhoek har sitt ursprung i Jonker Afrikaner, en inhemsk ledare för Orlam-Nama-folket under 1800-talet. Jonker kom från Kapkolonin (i det som idag är Sydafrika) och anlände med hästar och vapen som bidrog till att skydda Namibias inhemska Nama-folk mot den andra stora folkgruppen vid den tiden: Herero-folket. Jonker drev bort herero-folket och grundade staden Windhoek år 1840 genom att bygga en kyrka nära den största varma källan (i dagens förort Klein Windhoek).
År 1842 hade 2 000 människor bosatt sig här, men senare krig mellan nama- och hererofolken tömde bosättningen på invånare igen. Tyska trupper anlände år 1890 och byggde fortet Alte Feste. Mellan 1904 och 1908 dödade tyska styrkor uppskattningsvis 70 000 herero- och nama-människor i ett folkmord, efter att de två grupperna hade gjort uppror mot kolonialisternas landkonfiskering och slavarbete. Tyskland styrde fram till 1915; därefter administrerade Sydafrika regionen fram till Namibias självständighet 1990. Många kolonister lämnade landet, men en liten tysktalande grupp stannade kvar.

Befolkningen i Windhoek

Cirka 500 000 människor bor i Windhoek. Oshiwambo är det språk som de flesta talar hemma (det härstammar från ovambo, en annan av Namibias ursprungsstammar), följt av namafolkets khoekhoegowab, afrikaans och otjiherero (som har kopplingar till hererofolket). Engelska är det officiella språket, medan afrikaans talas i olika samhällsgrupper och tyska fortfarande förekommer på vissa gatuskyltar. De flesta invånarna bor i förorter som Katutura, norr om stadens centrum. Hälsningar kommer före affärer – ett handslag och ett ”hur mår du?” föregår nästan varje affärstransaktion. Söndagen tillhör kyrkan. Lutherska, katolska och karismatiska församlingar samlas över hela staden.

Mer än bara en utgångspunkt

Utöver sin roll som reseknutpunkt bjuder Windhoek på några överraskningar för den som stannar kvar. Att njuta av en drink vid solnedgången är en djupt rotad tradition här som både lokalbefolkningen och besökare håller fast vid, och från klockan 17.00 fylls takbarerna och utsiktsplatserna på sluttningarna när Khomas Highlands färgas gyllene. Sedan är det dags för biffen. Nötkött och viltkött dominerar de namibiska menyerna och nästan överallt serveras något från grillen. Joe’s Beerhouse är kvällens höjdpunkt för de flesta som besöker staden för första gången (turister): högljutt, rörigt, med mycket viltkött och tysknamibiska fusionsrätter som Eisbein, schnitzel och bratwurst.

I Post Street Mall visas omkring 30 äkta järnmeteoriter från det förhistoriska Gibeon-meteoritregnet, som för cirka 30 000 år sedan spred ut omkring 26 ton fragment över södra Namibia. Långt innan något av detta katalogiserades smidde Nama-samhällena bitar från samma meteorregn till verktyg och vapen. Tillbringa en dag eller två här, så börjar Windhoek kännas som mer än bara en mellanlandning mellan flygplatsen och Namibias nationalparker.