Namibias ökendjur

4.9/5

Baserat på 962+ omdömen

4.8/5

Baserat på 605+ omdömen

Liv mot alla odds

Namiböknen och Kalahari breder ut sig över stora delar av Namibia. Omkring 85 procent av landets yta består därför av öken eller halvöken. Bristen på vatten och näringsrik föda tillsammans med den extrema hettan gör knappast området till en idealisk plats för levande varelser. Ändå har naturen hittat en väg. Djuren har utvecklat enastående egenskaper som hjälper dem att överleva i det annars ogästvänliga landskapet. Nu ska vi utforska fyra regioner och möta ökendjuren som lever där.

Namiböknen

Namiböknen är mellan 55 och 80 miljoner år gammal och räknas som en av världens äldsta öknar. Därför är det kanske inte så förvånande att många djur har hunnit anpassa sig till ett liv här.

Mindre sötnosar som surikater, mungor och klippgrävlingar
Antiloper som springbockar, steenbockar och klippspringare
Fåglar som strutsar och vävarfåglar
Rovdjur som schabrakschakaler, geparder och fläckiga hyenor
Olika ormar samt skorpioner som lyser under UV-ljus

Alla dessa arter lever bland öknens sandiga och klippiga landskap. Här växer även welwitschian. Det är visserligen inget djur men den förtjänar ändå att nämnas som en av världens mest långlivade växter. Vissa exemplar är flera tusen år gamla.

Oryxantilopen

Med sina långa horn och svartvita teckning är oryxantilopen en imponerande syn bland Namiböknens sanddyner. Men det är framför allt dess anpassningsförmåga som väcker uppmärksamhet. Den kan klara sig i flera veckor utan att dricka eftersom den får en stor del av vätskan från suckulenter och rötter. Dess njurar är dessutom mycket effektiva på att spara vatten. Den ljusa pälsen reflekterar solljuset medan särskilda blodkärl i nosen hjälper till att kyla hjärnan. Oryxantilopen kan också låta kroppstemperaturen stiga till omkring 45 grader för att undvika att svettas och på så sätt spara vatten.

Namiböknens skalbaggar

Skalbaggarna i Namiböknen är små men otroligt finurliga. Faktum är att deras teknik har inspirerat oss människor. När morgondimman sveper in från kusten klättrar de upp på sanddynerna och lyfter bakkroppen. Fukten kondenserar på skalet och rinner sedan ner mot munnen. Med denna smarta metod får de tillgång till vatten i ett av världens torraste landskap. Inspirerade av skalbaggarna använder forskare i dag särskilda nät för att samla in vatten ur dimma i ökenområden runt om i världen. Nätens placering efterliknar skalbaggarnas kroppsställning på sanddynerna.

Boenden i öknen

Omgivna av öknens vidder erbjuder dessa lodger ett hem långt hemifrån mitt i landskap som ser ut att komma från en annan värld.

Kunene och Damaraland

Här finns allt från mäktiga berg och djupa raviner till lavafält och frodig grönska längs floderna. Regionen ligger i nordvästra Namibia men består till största delen av stenöken och utgör en del av Namiböknen. Området är så torrt att det ibland kallas för ”Namiböknens skelett”.

Trots de tuffa förhållandena lyckas djurlivet frodas även här. Regionen är hem för leoparder, geparder, giraffer, Hartmanns bergzebror och många andra arter. Men de verkliga stjärnorna är dessa:

Ökenelefanter

Elefanterna i Damaraland har mindre kroppar, bredare fötter och längre ben som hjälper dem att röra sig över Kunenes steniga slätter. De kan klara sig i upp till tre dagar utan vatten. Med endast omkring 350 individer kvar är det en mycket speciell syn att få möta dem.

Ökenlejon

Världens omkring 150 ökenlejon kan vandra upp till 70 kilometer i jakt på mat och vatten. De känner landskapet utan och innan och för vidare sina kunskaper till ungarna. Ökenlejonen är smalare än andra lejon och har mindre manar som hjälper dem att hantera värmen.

Svarta noshörningar

I Kunene finns världens största population av frilevande svarta noshörningar. De behöver inte dricka varje dag eftersom de får i sig vätska från öknens växter. Precis som lejonen känner de landskapet utan och innan.

Namibias små fem

Det finns Big Five och Little Five. Sedan finns Namibias alldeles egna små fem: pyttesmå men mycket speciella ökendjur som förtjänar en stund i rampljuset.

Pachydactylus rangei, Namiböknens gecko

Med sina simhudsförsedda fötter ilar dessa genomskinliga geckoödlor över sanden och gräver snabbt ner sig. Man skulle kunna tro att de är som skapta för öknen men det finns en liten detalj: de saknar ögonlock. För att få bort sand ur ögonen slickar de helt enkelt sina egna ögonglober.

Leucorchestris arenicola

Det krävs två för att dansa tango och i Namibias öken finns flera ovanliga spindelarter. Leucorchestris arenicola trummar med frambenen mot sanden för att kommunicera med andra spindlar. Carparachne aureoflava flyr i stället från sina fiender genom att göra kullerbyttor nedför sanddynerna.

Bitis peringueyi

Dessa små ormar slingrar sig i sidled över sanddynerna och använder öknen som kamouflage när de jagar. De gräver ner sig i sanden så att endast ögonen och svansspetsen sticker upp. Bytesdjuret misstar svansspetsen för en insekt. När det kommer tillräckligt nära hugger ormen.

Meroles anchietae

Dessa ödlor är ökendjurens svar på Fred Astaire. För att hålla sig svala på den heta sanden lyfter de fötterna växelvis så att det ser ut som om de dansar. De kan även samla vatten från morgondimman och lagra det i kroppen. Tack vare sina ovanliga anpassningar klarar de temperaturer på upp till 44 grader.

Chamaeleo namaquensis

Chamaeleo namaquensis ändrar färg för att reglera sin kroppstemperatur. Den ljusa undersidan reflekterar värmen från sanden medan resten av kroppen kan skifta mellan flera olika nyanser beroende på temperatur, ljus och humör. Precis som Namiböknens skalbaggar får kameleonten vatten från dimman som sveper in från kusten. Den plattar ut kroppen och lutar sig åt sidan så att fukten samlas på huden. Sedan slickar den i sig vattendropparna.

Något alldeles extra

Ökenhästarna i Aus

Än i dag vet ingen med säkerhet varifrån dessa hästar kommer.

Teori 1: Ett tyskt flygplan bombade ett sydafrikanskt militärläger nära Garub och lämnade 1 700 hästar kvar i öknen.
Teori 2: Dagens population härstammar från en blandning av förrymda sydafrikanska militärhästar och hästar som tillhörde tyskar i Namibia under första världskriget.
Teori 3: En tysk baron byggde ett slott i öknen och importerade europeiska hästar. När han dog under första världskriget lämnades omkring 300 hästar åt sitt öde.

Oavsett hur hästarna hamnade mellan Aus och Lüderitz i Namiböknen är de enastående. Under torra perioder går de omkring 90–150 individerna som finns kvar in i ett slags överlevnadsläge. De rör sig långsamt över stora områden och äter så fort de får möjlighet. Dessutom väntar de så länge som möjligt med att gå till vattenhålet eftersom de kan klara sig utan vatten i upp till 72 timmar. Under regnperioden kan de däremot ta det lugnare. Då håller de sig nära vattnet och får mer tid att leka och vila.

Tre ökenhästar som går på rad med Namibias berg i bakgrunden

Brun hyena

I Namibia lever flera hyenarter men den långhåriga bruna hyenan är något alldeles extra. Hälften av världens bestånd finns längs Namibias kust från Skeleton Coast i norr till Lüderitz i söder. Därför kallas den även strandwolf, som betyder ”strandvarg” på afrikaans. Den bruna hyenans främsta konkurrent om maten i området är schabrakschakalen. Därför finns det vanligtvis gott om föda samtidigt som hyenan fyller en viktig funktion i ekosystemet.

Som asätare rensar den stränderna från kadaver och för med sig näringsämnen från havet in i landet för att mata sina ungar. På så sätt skapar den en unik förbindelse mellan havets ekosystem och öknen. Trots att den har nära till vatten behöver den sällan dricka eftersom den får i sig nästan all vätska genom födan. Bruna hyenor är nattaktiva och därför mycket svåra att få syn på. Vi håller tummarna för att du får se en under din safari i Namibia.